Maj, migrän och menshumör

Nu tror jag och hoppas innerligt att vi är i slutfasen på min migrän och mitt illamående. Jag hatar den här perioden mer än vad jag hatar rasister och kvinnohatare. Nej jag skoja, jag hatar rasister och kvinnohatare mer.

Idag har jag varit ledig hela dagen, jag tänkte att jag skulle förvandla min lägenhet till en helt ny ren och harmoniskt doftande legga. Men jag har inte orkat idag. Så tills på lördag får vi fyra bo i den här gudsförgätna lägenheten som luktar hund, vitlök och ormsalva (masserar in det i nacken pga migränen), där vi fått som en egen liten strand vid entrén av allt grus som de två oduglingarna släpar med sig in här.

Vi har precis kollat dokumentären om Avicii. Och jag, precis som alla andra, får ont i hjärtat av att se den stressen han går igenom. Mitt hjärta går i tusen bitar när jag tänker på folk som går runt och mår så dåligt för att de tänker så mycket på vad som förväntas av de. Man lever ju bara en gång 😭💔

Man måste göra det man mår bra av.

Speaking of ”må bra” så hade jag i söndags mitt trehundraelfte utbrott av hemlängtan. Det efter en rövig start på en ledig söndag som jag hade längtat efter.

Vi hade gått ut med hundarna för att kunna avnjuta en lång och seg söndagsfrulle. Jag stod och stekte mina american pancakes i en harmoniska söndagsstämning when all of a sudden vårat vidriga jävla brandlarm kör igång. Jag blir irriterad och tänker att det är våra keffingar under oss som utlöst det av allt gräsrökande. Det var det inte. Det var ett riktigt larm. Jag fick lämna pannkaksstekandet och harmonin i lägenheten och hela byggnaden evakuerades av typ 40 brandmän, poliser, ambulanspersonal och en nyfiken jävla gubbe som bor i ett hur några meter härifrån. Helt överdrivet på grund av att en heliumtank vällt omkull i vår källare……

Vi fick stå ute i nästan två timmar. Utan mat. Mitt humör var inte på topp.

Tre pannkakor fick slängas men klockan 14 fick jag i mig min frukost.

Så fint. Och gott. Men en smocka till de som fick mig ur balans den morgonen. Tänk er att behöva genomlida det upptåget med en mage så tom att magen snuddar ryggen, en stressig hund som stressar upp en tung hund och så den där gubben som sprang runt och frågade alla om läget hela tiden… han förtjänar också en smocka.

Jag har så himla höga förhoppningar på maj. Vi har bröllopsdag nästa vecka och om 17 dagar kommer mina bästa bundisar hit och hänger en hel helg. Snart är det sommar på riktigt!

Sigge tog årets första ”halvdopp” i söndags. Det är så sjukt kul och se hur mycket han älskar att bada. Så fort jag släppte honom fri sprang han direkt ner i vattnet. Like a mermaid. Boston är lite mer för att chilla på land. Erik med. Och jag.

Glad första maj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s