Vet inte var jag ska börja.

Vad börjar jag med när jag varit M.I.A härifrån i två månader?

Har så mycket jag vill skriva men vet inte om det är adhd eller brist på skrivarkunskaper som keeps holding me back, vet liksom inte riktigt var jag ska börja.

Det nya livet är en omställning men ändå inte. Så mycket som är annorlunda men som på något sätt nu, efter två månader, känns som att det alltid varit så här. Det känns så naturligt.

Hade jag skrivit ett blogginlägg precis efter förlossningen hade jag nog skrivit om hur ont jag hade från att ha spruckit från norr till söder. Eller om hur det gjorde ont i hjärtat så fort jag tittade på Cléo för att hon var så söt. Eller om hur dåligt samvete jag hade för att hundarna inte fick samma typ av uppmärksamhet längre.

Men allt är så typ normalt nu. Smärtan, stygnen och traumat från förlossningen är som bortblåsta, nu är jag bara så jävla imponerad över att jag gjorde det. Att jag tryckte ut henne – det var riktigt svagt där ett tag från min del. Hade jag bestämt hade jag kastat in handduken efter femte timmen med värkar … nu fick jag hålla på i typ 56 timmar innan Cléo kom ut. Och jag klarade det, tror knappt på det själv ibland.

Jag sitter inte och psykstirrar mig på henne (lika länge iaf) i timmar längre. Jag har dock fortfarande svårt att greppa att hon är här och att hon är min dotter. Den känslan slår mig ganska många gånger i veckan fortfarande.

Jag orkar inte med hennes söthet på den här bilden. Lilla monchhichi ❤️

Detta får räcka som en bra början for now. Jag har blivit mamma under de två månader jag inte skrivit och det är fett coolt.

Peace.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s