Sex års väntan är slut

Först och främst.. IM BACK! Sex år kanske låter långt för er som gör matematiken. Men för att säga det så, väl när vi träffades, Camila och jag, så var det få frågetecken gällande framtiden. Förlovning, giftermål och babymaking. Tiden visade att de första två var lättare att genomföra. Men nu ligger vi här, fortfarandeFortsätt läsa ”Sex års väntan är slut”

Nedräkningarnas nedräkning HEMMA

Mer än en månads frånvaro och vi tar tacksamt emot priset för universums sämsta bloggare. Det har hänt massor under tiden, vi har flyttat hem, vi har ordnat ett barnrum, min mage har exploderat i storlek, mitt humör har skenat, jag har fått ca 300 panikattacker och träffat mina vänner och min familj massor underFortsätt läsa ”Nedräkningarnas nedräkning HEMMA”

Idag fick jag mig en riktig jävla fright

Ännu en dag i flyttkaoset och stressa hit och dit. Men listan bockas av jao. Erik och jag fick till och med till en riktigt omysig frukost på café idag. Han satt och knäskakade av stress och jag fick en dålig cappuccino. Så här såg det alltså inte ut idag. Efter frukosten gick jag hemFortsätt läsa ”Idag fick jag mig en riktig jävla fright”

Nedräkning och flyttkaos

Ber om ursäkt för 300 års tystnad. Jag skyller på Erik. Nedräkningen har iaf börjat. Om två månader ser livet inte alls ut som idag. Jag tänket mycket på hundarna. Hur jag inte vill att de ska känna sig bortglömda mitt i allt. Multitaskandet kommer att ställas på sin höjd. Vagga bebis och klappa hundarnaFortsätt läsa ”Nedräkning och flyttkaos”

Gravidetsglow och härligheterna

Bara avlöser varandra. Bara det att glowet är typ svett från feber och andfåddhet och härligheterna är sjukdomarna som bockas av i sjukdomsboken. Nu har jag fått en streptokockinfektion och ska äta penicillin i tio dagar. Förra veckan var jag förkyld med feber. Prick en månad efter att jag höll på att stryka med iFortsätt läsa ”Gravidetsglow och härligheterna”

34

Att fylla år är inte längre höjdpunkten på året, likvärdig status med Julafton. Man minns känslan i kroppen som barn, förväntningarna och upprymdheten kring hela presentcirkusen. Helvete va ego man är som barn. Tänker bara på sig själv, och det man vill ha. Annars lackar man. Med åren har det bara blivit ännu en anledningFortsätt läsa ”34”